Livet

Läser Keith Richards memoarer och slås av att mannen verkar helt ointresserad av att framställa sig själv i positiv dager. Med en prestigelös uppriktighet tar Keith oss igenom en ensam och ibland ganska våldsam uppväxt i efterkrigstidens England. Keith har inget att dölja (allt är väl preskriberat nu) och skriver väldigt osentimentalt om sig själv och andra. En befriande ärlighet som gör en lite avundsjuk. Men det kanske kommer med åren........